Firar minnet av en förebild, mormor och musa varje år 24 april på hennes födelsedag, fastän hon redan sedan många år gått bort över lägdan för sista gången. Vi i den närmaste familjen pratade om henne som “Själva”.

Den självklara mittpunkten. Mor i huset! “Själva”. Så därför – från 24 april fram till självaste morsdag firar jag förebilden med att sätta särskilt ljus på sången “Själva”. I den finns mycket av Anna. Men också av det jag önskar av mina förebilder och av den förebild jag själv skulle vilja vara.

Några har, lite viskande, som om de nästan skäms, men samtidigt stolt konstaterande, anförtrott mig att de känner igen sig i bilden av “Själva”.

– Je e Själva je å, säger de, om de pratar jämtska.

– Jag är också Själva, säger de om de pratar svenska.

– “Lady Madonna” is “Själva”, säger Paul McCartney, som pratar engelska?

Det var i alla fall vad jag sa, när Paul McCartney sjöng sin “Lady Madonna” i en hyllning till världens vårdpersonal samband med Covid19 i april 2020. Därmed inte sagt att Linda Forss är sir Paul McCartney, även om han också är en förebild. Det gäller att välja sina förebilder. Och att välja vad vi vill se i våra förebilder.

– Din mormor kan inte ha varit som den där… “Själva”, sa nån som varken pratade jämtska eller hade någon mormor. I alla fall ingen mormor som kommit nära den hon önskat att hon varit. Kanske inte nära alls.

Kanske går det inte att tro på något du inte kan föreställa dig? Kanske kan du inte föreställa dig något du aldrig sett? Kanske måste du därför bli medveten om att välja vad du ser? Inte att blunda för det andra! Bara välja vilka bilder du vill nära? Det behöver inte vara lätt. Låttexten berättar precis hur det är: “Man opp de gir a int. Å svort de sir a int! Nä, känn du, Själva finn se nog någa rå. Hör hur de sjong, hur de to’on där hu går”. Det sjunger och nynnar där Själva går. Anna själv sjöng aldrig. Varför vet jag inte. Kanske på grund av det där klassiska? Att nån nångång sa att hon inte kunde? Kanske. Därför blev det viktig att berätta att det ändå sjöng där hon gick. För mig var det så. Rent bokstavligt eftersom hon fick mig att sjunga hennes berättelse. Kanske kan Själva vara en målbild för en förebild? Kanske var det det Anna önskade att hon var? Kanske var det det jag önskade att hon var? Visst var det precis det hon var! Hur det än är, är Själva det jag önskar att jag kunde vara. Sårbar, sann och stark nog att sträcka på nacken utan att förneka det sorgliga men utan att ta fasta på det svarta. Kanske är det därför en mycket senare skriven sång och hela skivan fick heta “Nog i huunn”?

Visst skrev jag en “Själva” som stod upp mer för sig själv än vad Anna gjorde. Försökte förmodligen göra henne till en förebild för sig själv. Om vi blir sedda som den vi vill vara, kanske vi klarar det bättre? Om inte pressen gör det svårare? Det finns så många ögon att se med. Kanske ser vi ibland våra förebilder i ett rosa skimmer? Det passar bra att se Anna så. Rosa var hennes älsklingsfärg! I vilken färg vill du helst bli sedd? Med vilka ögon? Vem ser du på som din förebild? Hör du att det sjunger och nynnar där din förebild går? Har du berättat det för din förebild? Om du vill, så får du gärna skicka “Själva” för att berätta det. Tryck på knappen här nedanför, så hör du sången.

Säg att Paul McCartney hälsar från Lady Madonna också. Och från mig. I ett ljus i rosa skimmer. Särskilt mellan 24 april och morsdag.